Jag arbetar med att få datorer att förstå fysiska rum: var saker står, vad de är, och hur man vet att beskrivningen fortfarande stämmer i morgon.
Det har tagit sig olika uttryck under tjugofem år. Först som informationsarkitektur och dokumenthantering i stora organisationer — Skanska, Regeringskansliet. Sedan i ett eget bolag, Information Experience, som mellan 2015 och 2021 byggde augmented reality för byggbranschen: armering efter hologram i stället för pappersritning, digitala tvillingar ur befintliga ritningsunderlag, inomhusnavigering i butik. Numera tillämpat datorseende.
Den röda tråden har hela tiden varit densamma, även när tekniken bytts ut. Verkligheten är rörig, och den information vi har om den är nästan alltid färskare på ett ställe än på ett annat. Frågan som intresserar mig är vem som håller kartan sann, och vad det kostar.
Sidorna här är mest anteckningar från projekt som blivit av. Det finns en engelsk avdelning med tekniskt material, och polyramus.com för alla projekt som fortfarande är på gång, och annat som inte hör hemma på ett CV.
Artiklar
- Fem till tio centimeter Våren 2017 armerade Skanska efter ett hologram i stället för en pappersritning. Vad försöket visade, och vad vi inte vågade lova.
- Ett osynligt djur i mataffären Coop, Peppy Pals och ett spel där barn följer en katt som bara de kan se. Det tekniskt intressanta var inte grafiken, utan att figuren stod stilla framför oss i verkligheten.
- Ritningen som redan var gammal Ett Vinnova-finansierat försök att skapa digitala tvillingar automatiskt ur 2D- och 3D-underlag. Problemet det angrep var inte modellering, utan att underlaget hinner bli inaktuellt.
- Två svenska röster, och ett resultat som blev sämre än det engelska Mitt examensarbete på KTH 2005 handlade om att anpassa ett japanskt HMM-baserat talsyntessystem till svenska. Rösterna blev användbara, men sämre än förlagan.